Det ska bli ändring det lovar jag dej! Du har fått mej att förstå och det tackar jag dej för.

Jag känner att denna text talar väldigt tydligt och nästa ordagrant så jag låter den få berätta ;-O
http://www.youtube.com/watch?v=rL37snqMJx8

Alla dessa tankar som snurrar i mitt huvud gör mej galen. Dom kväver mej. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Om det finns nån där ute som har nåt förslag på vad jag ska göra så är jag väldigt tacksam för idéer. Jag vet inte ens om det är nån som läser den här bloggen. Jaja, nu ska jag försöka få ner nåt vettigt, idag ska jag försöka att släppa in er i min hjärna lite gran. Jag vet en som inte kommer läsa det här, en som troligtvis redan nu har slutat att läsa...det är synd

 Idag är en som dag som jag helst skulle vilja vara utan, idag är det tvivlandets dag. Det är den dagen då jag verkligen ser allt som inte finns. Eller är det jag ser verkligt? Jag skulle vilja säga att det är det men folket runt omkring mej säger att jag har fel. Den senaste tiden har jag märkt fler och fler bevis på att jag har rätt och det gör mej riktigt ledsen. Det gör ont på riktigt. Det är inte första gången det här händer och nu skulle jag väldigt gärna veta vad jag gör för fel? Jag fattar inte. Hur mycket jag än försöker så slutar allt i kaos. Jag har nu på "äldre" dar börjat att lära mej saker men det räcker tydligen inte. Så vad är felet? Jag prioriterar dom jag tycker om före allt och före mej själv. Det finns ingenting som jag inte skulle göra för dom som jag kallar vänner. Jag skulle offra mitt liv för dom jag älskar utan att ens tveka. Nu tänker ni säkert att det är bara nånting jag säger för att det ska låta bra men det är inte alls sant, jag menar varenda ord jag skriver. Jag föredrar brutal ärlighet. Om nån inte tycker om mej, inte vill träffa mej eller inte vill snacka i telefon med mej så säg det istället för att hitta på massa falska grejer. Jag vill ha sanningen hur elak den än är. Jag har varit med om tillräkligt med grejer för att klara sånt.

Jag kan tyvärr inte skriva mer än såhär. Trodde det skulle bli mer men mina tankar är alldeles för traslig för att det ska bli något vettigt.  Om det nu är så att du läste allt det här iallafall så kan du väl låta mej veta det om du känner att det var dej jag menade. Jag får väl be om ursäkt också, även fast jag egentligen inte får det, för att jag inte trodde du skulle läsa. Ibland känns det bara som om du har gett upp. Du gör mej så jävla förvirrad just nu, vet du det? Troligtvis inte... Nu känner jag att kommer in på nåt helt annat även om det faktiskt är liite samma sak ändå...

Aja, här är en låt som passar in på den här dagen:
http://www.youtube.com/watch?v=SmVAWKfJ4Go

Under senaste tiden har det dykt upp många funderingar i mitt huvud och dom flesta handlar om framtiden. Vad ska jag göra? Vart ska jag flytta? Hur kommer allt bli? Vilka försvinner och vilka blir kvar? Jag kan inte i nuläget svara på nån av dom... Just nu tror jag att jag vill bli sjuksköterska. Jag vet iallafall att jag vill jobba med människor. Jag vet att jag vill flytta men kan inte bestäma hur mycket jag ska sattsa. Det finns en utbildning och skulle välja att börja den skulle det leda till att jag bytte stad. Då skulle jag vara ungefär 5 timmar ifrån det ställe jag nu kallar hem. Det är väldigt frestande... Vad är det då som håller mej kvar? Jag har det problemet att när jag efter en tid har börjat att lita på folk så har jag väldigt svårt att släppa taget. Jag blir livrädd att jag ska förlora dom som betyder nåt. Det här ställer till en del problem. I det här fallet så är problemet det att det finns en del människor här som jag inte kan flytta ifrån. Ja, jag vet. Dom hade inte tvekat, dom hade flyttat på en gång. Men tanken på att förlora nån bara för att jag flyttar skrämer mej. Visst den här utbildningen är bara i tre år sen efter det kan jag flytta hem igen, men tre år är ändå tre år. Vem vet vad som händer där borta jag kanske blir kvar där resten av mitt liv! Då kommer nästa fråga. Kommer dom som betyder nåt för mej att orka eller kommer dom sakta men säkert att glömma bort mej? Jag är livrädd för att svaret kommer bli det sist nämda. Helt sjuka funderingar men med alla "hjänspöken" så blir det lätt så. Nu låter det säkert som jag är helt sjuk i huvudet men jag hoppas att dom som känner mej vet vad jag syftar på. Aja, nu ska jag återgå till att inte göra nåt men vi hörs! ;-)